Fridmanskog

Åbacka örtagård

Om jag vaknar en klar natt

innan dimman lägger sig på morgonen.

Om blommans blad sluter sig i mörkret

för att öppna sig när dimman lättar.

Om jorden fuktas utav dimman

för att ge svalka under dagen.

Då öppnar sig mitt värkande hjärta

för att ge näring till själen.

MINA DIKTER

 

”EN VANDRING I ROSENS TECKEN”

        Noomi

Du är solens strålar

Du är ljuset i mitt liv

Jag ser hur du svävar fram

över marken mellan träden

Din kropp rör sig rytmiskt

i fullkomlig harmoni

Du fyller mitt hjärta med värme

Vinden får solstrålarna att

leka i din päls

Du sänker huvudet för att

fånga doften i vinden

 

Jag vet att du ser mig

där jag sitter lutad mot trädet

I detta ögonblick finns

inga tvivel, bara frihet,

solen, vinden, naturen,

i perfekt harmoni

Du är ljuset i mitt liv

Jag känner en stor saknad

En saknad och en längtan

att nå en öppen plats

där ingen kan fånga mig i fällan

En plats där jag kan andas

och lita till mitt inre

Att få vara den jag är

            TILL LILL-MARION            27/8-91

I mitt minne av dig söker jag ditt ansikte

men jag ser bara dina händer

varma händer med mycket kraft

Vart tog din kraft vägen?

Vad ledde dig in i en annan värld?

Frågor som inte finner några svar

När jag söker vägledning känner jag

din närhet i vinden och jag vet att

du finns nära när vi behöver dig

Tack för det du gav.

 

Vad händer med oss när det oförutsedda inträffar

när det händer som bara inte kan hända?

Var finns då tröst att få?

Den tröst vi så väl skulle behöva,

men ingen tröst i världen kan läka

de djupa sår vi fått

Dom djupa sår som blir

när vi mister dom vi älskar

Hur ska vi orka leva vidare,

att orka möta dagens ljus

orka möta dom som finns kvar,

och minnena av dom vi mist

Men det kommer en dag

när smärtan släpper

men såren finns kvar

Det är då vi behöver våra vänner,

vänner som finns där

och läker våra sår

Den dagen önskar jag få finnas vid din sida

och att få vara bland dina vänner

Vad speglar vår tillvaro?

Vad får oss att sjunka ner

i det mörkaste vatten?

Ett ord, en syn, eller ett möte?

Vad får oss att stanna kvar där?

”Där”, där inget känns bra

där det är mörkt

och ingen glädje finns

En rädsla, något vi minns

men inte kan nå fram till

Vad får oss att komma upp

till solens ljus igen?

Att möta vilseledda och rädda människor

Att vara ett stöd för dem som är kvar i det mörka vattnet

Smärta knivar som skär.

Vrede ondska som tär.

Sorg tomhet som är.

Tårar Torka Murar Mod

Tillit är en brist.

Kärlek segrar till sist.

Vill du träda in i mitt hus

blir du insläppt

Vill du bli välkomnad

får du göra något åt det

Vill du kliva in i mitt innersta

får du göra dig förtjänt av att komma dit

Vill du göra dig förtjänt av det skall min dörr alltid stå öppen för dig

Vad lycka är för dig

är inte samma sak för mig

Jag önskar du kunde känna

vad jag känner

då kanske du skulle förstå

Men det är ju bara en önskan

för så kan det ju aldrig bli

För du är du, och jag är jag

-Hur förmedlade vi oss med varandra

innan ordet fanns?

Den frågan känns viktig för mig idag

En gång måste vi ha kunnat förstå varandra

med uttryck genom kropp och intuition

-Varför detta ordkrig idag

när vi har något så begåvat

med oss i livet, som kroppsspråk och känslor?

Tänk så mycket vi förstör för varandra

genom ord vi inte förstår

och hur olyckliga vi blir

när vi inte finner ord för vad vi känner

hur ont det gör när någon säger ord

vi inte vill höra

Vad betyder inte ett par ögon

som ser vad jag känner

och ett par utsträckta armar som säger

-Kom till mig!

Vi är här på en resa tillsammans

på Gaias lilla klot

Det är en svår resa

med många faror och fallgropar

Resans mål är att lära oss

tillit och medkänsla

Under resans gång ska vi lära oss

 att älska oss själva

Men också andra

-Bättre att resa med kärlek

Än att stanna med skuld

-Somliga klamrar sig fast vid livet

Andra bara lever

-Det finns sanningar och det finns lögner

En del är svarta och en del är vita

-Kärlek är nyckeln till Healing

Utan kärlek blir vi sjuka

-Kärleken är inte fysisk

Den är universell

Jag har en diamant

men om detta vet jag inget

Jag tror det är en glassten

utan något värde alls

En sten som bara finns i min ägo

Tänk om någon annan finge den

Någon som såg dess värde

och fick beundra dess skönhet

Någon som kunde smycka denna diamant

och låta den bli levande

Bela och jag firar 20 år som gifta med en ceremoni vid hjälptjärnen